För 12 år sedan satt jag & försökte skriva på mitt examensarbete hos min barndomsvän, medan
darling satt i deras vardagsrum & spelade tv-spel...han var in i rummet där jag satt gång på gång & det var inte direkt lätt att koncentrera sig på skrivningen....Kom & tänka på alla fjärilar som då cirkulerade i magen då jag läste den här dikten...& på darling som undrade om det gick bra att skriva...
"Säg till om jag stör, sa han när han steg in.Du inte bara stör, svarade jag, du rubbar helamin existens. Välkommen".
(Eeva Kilip 1980)
3 kommentarer:
Va vackert!!
Vad GLAD jag blev när jag läste detta blogginlägg!
Kanske för att jag var med från början när kärleken slog rot!!
Underbart att kärleken bara växer sig starkare för vart år som går.. och äldre, det blir vi då inte..
Åtminstone inte på insidan, vännen ;-)
Kramar i mängder till er!
=) tack vännen =) ja du minns säkert hur vimsig jag var då hahaha ;-)
Kramkram
Skicka en kommentar