Ett helt ÅR har flugit förbi Utan lilla pappa att ringa till =(, ingen pappa som har ringt & undrat hur vi mår, vad vi gör etc....tomt! Det är högst sällan som vår hemtelefon ringer sedan pappa gick bort =(. Fortfarande kommer jag på mig själv då jag tänker att jag måste ringa pappa & berätta...för nu var det ett tag sedan....& sant det var ju det det är ett helt år sedan =(....Det känns fortfarande mycket märkligt för jag pratar ju ändå "med pappa" vissa dagar är tomheten större än andra. Extra jobbigt då fröken bus pratar om morfar & saknar honom...
Livet är verkligen inte som förut utan pappa, jag känner mig så ensam emellanåt fast jag har min darling, barnen & nära & kära, det är som ett hål som inte går att beskriva annat än med tomhet, som en annan värld där man plötsligt vaknar av att telefonen ringer & det är pappa i andre änden.....
Kommer detta hål nånsin att minska & sluta göra ont & bli till tårar?
Jag hoppas & tror att han är med oss & ser sina barnbarn växa & utvecklas & följer vår vardag, ibland känns det mer än andra dagar som att vi har någon med oss. (Låter ju urlöjligt för er som inte tror det minsta på ett liv efter döden, men det är då iaf vår tro & vår känsla!)
En av de sista bilderna på pappa där jag är med...
Oj så fröken har vuxit sedan detta kortet togs....
Samma med knorris förstås....
| Minuter, timmar och dagar blir till år Men tomheten och saknaden består |
0 kommentarer:
Skicka en kommentar